GW gör mig aldrig besviken. Han säger som det är och tar en klunk kaffe.
Vincent är på dagis och jag sitter och tejpar skokartonger och på balkongen
är det en skata som har hittat soppåsen jag ställde ut där igår. I tvättstugan
snurrar maskinerna på sista minuterna nu. Måste ner för alla trapper. Genom
några ståldörrar och sen sätta tvätten på tork. Sen måste jag upp för alla trappor.
Sen ner igen. Igår i veckans brott pratade dom om ett mord som skedde just i en
tvättstuga. Jag tror jag sätter på mig mitt gula, femton år gamla taekwondobälte och
gör det som måste göras.

Söndag

Det är ganska normal söndag. Hyfsat väder och inga större planer.
Sorterade kablar på morgonen. Två flyttlådor blev en banankartong.
Ordning och reda. Jag satte gummiband runt alla sladdar. Inte likt mig.
Nu ska vi göra oss redo för kalas. Med redo menas, sätta på oss jackan
och skorna och åka iväg. 

På Blixtens msn står det. "Jag har visserligen inget täcke men det kudde vara värre.

Om jag fick välja att vara utan nått resten av livet. Dvs kudde eller täcke hade jag nog valt kudde. Att titta på klockan och säga, äh, och dra täcket över huvudet är en lyx jag inte vill byta bort. Skulle däremot sakna kuddar varje dag om jag inte längre fick använda dom. Jag använder två kuddar. Helst tre.

I bassängen idag var det  det fullständig obalans. Det var jag. En glad motionär i behagligt tempo. Det var en pensionär som det var svårt att avgöra om han simmade eller bara låg och flöt. Det var en fet tjej som simmade crawl och simmade fort. Det var en kines som saknade allt vett om högervarv och det tysta samförståndet som trots allt finns i en bassäng. Jag simmade fem minuter sen gav jag upp när tre ungar från den högljudda skolklassen fick tillåtelse av läraren att simma  på våra banor. I bastun pratade dom Luleå Hockey.

Jag simmade i mörker igår. Bara belysningen i bassängen var tänd. Det var jag och en gravid kvinna som gjorde något av våran tisdagskväll. Vi klev ner ungefär samtidigt. Jag hade väl simmat en längd när hon kom in. Jag brukar simma i femton minuter. Ibland tjugo. Nu efter femton minuter började jag snegla på henne för att se om hon var trött. Hon såg pigg ut. Jag tänkte, nog fan ska jag väl simma längre än henne. Efter tjugo minuter gled hon fotfarande fram som en lite halvfet ål i bassängen. Jag bet ihop. Efter tjugofem minuter kom det in en pensionär. Den fan dök ner i bassängen. Vilket onödigt skryt, tänkte jag och vände. Efter fyrtio minuter klev jag upp. Den där jävla bruden måste vara dopad. 

Magnus - Gravida kvinnor. 0-1.

Min tandläkare heter Ågren i efternamn. Hej, sa jag. Hej, sa han. Jag satte mig i stolen. Lukten, den där lukten som bara finns i tandläkarrum var så dödligt tydlig. Jag andades genom munnen. Slå dig ner, sa han som att det vore det mest självklara i världen. Jag satte mig i stolen och han började fälla bak mig. Jag tog ett stadigt tag om handtagen. Då ska vi se, sa han. Min plan var enkel. Håll ut. Inget snack. Inga frågor. Bara gapa och andas. Jag kände svetten i händerna. Jaha, vill du ha bedövning. Jag hade tänkt igenom scenariot innan. Plocka fram spruta, sticka, vänta....minst fem minuter.....Jag sa, nej, ingen bedövning. Okej, sa han, du får säga till om du ändrar dig. Snabbhet är den bästa bedövningen tänkte jag och tog ett om möjligt ännu hårdare grepp om armstöden. Han mumlade något där bakom masken. Började borra. Jag låg stilla. Jag tänkte på döden. Hans assistent sa något om att dom ska sluta med kontanter på bussarna till Ågren. Han fortsatte borra. Sen slutade han. Han sa, det kanske är lika bra. Jag blev irriterad på deras nonchalans. Ågren fortsatte prata i koder och hade sina fingrar i min mun. Mina händer hade inte bytt grepp nu på fem minuter. Smärtan var löjlig. Situationen bisarr. Han fortsatte. Jag kände hela tiden att det mod jag mentalt byggt upp rann ut som sand rinner ur ett timglas.  Hur länge till skulle jag orka. Han började hålla på med datorn. Jag svalde. Sen sa han, nu ska vi bara polera lite. Efter ett par minuter sa han, jaha, då är vi klara. Jag reste mig upp. Det fanns inte mycket energi kvar i kroppen. Jag tittade på klockan. Kvart över fem. Jag tittade på stolen. Man såg var jag hade hållit händerna. Han hänvisade mig till receptionen. 

Direkt jag kom ut på gatan tände jag en cigarett. Jag skakade. Var väl i nån sorts chock. Jag satt mig i bilen och körde iväg. 

Magnus - Skräckupplevelser 1-0 

Tandläkaren kl 17:00.

Det är väldigt ångestfyllt. Det känns som att det här inlägget kan bli det sista. Som att jag har bokat tid till min egen avrättning. Vem ska man tacka. Skriver man testamente innan tandläkarbesök? Rakar man sig? Får man vara full där? Solen får lysa hur mycket den vill. Idag är bara mörker. Tandläkarbesök är värre än baksmällor. Värre än att bo bredvid  japanska kärnkraftverk. Värre än att prata politik med en moderat. Värre än februari.  Värre än Januari. Den enda tröst jag har är att tider kan lika väl som nyttjas även avbokas. Men jag ska göra allt i min makt att ta mig dit. Vem vet, det kanske blir kul.

Chans att ett tandläkarbesök blir roligt: 1 på 470 000

Jag vaknade klockan sju. Gick upp och åt en banan och kände mig som en apa.

Det här är inte normalt, tänkte jag och gick och la mig igen. Jag kunde inte somna om

så jag gick upp och drack en kopp kaffe och blev människa igen och när sen

jag hade kollat igenom kuriren.nu och aftonbladet.se och puffat tillbaka Tony fick jag

för mig att ge mig på att sortera bilder på datorn. Jag kommer nog aldrig att bli digital.

Hur enkelt och snabbt det nu än är. 

Snöfall såhär mitt i allt. Vad onödigt.
Grannen får min post. Brevbäraren måste vara en lat jävel.
Det känns i alla fall som att ha en sekreterare.
-God dag, sa hon idag när jag gick förbi hennes dörr. Här har du posten.
-Jaha, tack, några samtal, frågade jag skämtsamt.
-Nä, eller, nä.....men jag ska ringa postkontoret.

Hon brukar ge Vincent Tom och Jerry-kex varje torsdag. Vad tänkte Magnus
Uggla på när han sa att grannar var livsfarliga?

Det är morgon igen. Kaffe och allt det där. 

Medan andra gör kullerbyttor i soffan sitter jag och läser mail.Inga spännande historier precis. Nästan alltid vet jag vad det står i breven innan jag öppnat dom. Ibland blir man lite överraskad. 

"Har vunnit din auktion på ett par kavat skor. Gjorde dock ett felaktigt bud och inser att skorna inte kommer att passa min pojk. Förstår dock att jag får stå för  min klantighet och sätter därför in 77 kr på ditt konto. Du behöver alltså inte skicka skorna och därför sätter jag inte in några pengar till frakten."

"En bra skoförsäljare säljer skorna och behåller dom". Känt uttryck i branschen.

Mitt jobb Del 1.

Jag väljer ut några skor från lagret

Plockar fram ljustältet

Placerar en sko i tältet

Tar fyra till fem bilder på varje sko

Som den försäljare jag är söker jag ständigt nya objekt för tradera. 

Hör bor jag.
Vinden viner här utanför.
Det är som att bo på en alptopp.
I trafikljuset vid Kvantum gasade en vit Opel
och ungdomarna i bilen skrattade och ville tävla.
Jag tänkte, jag är för gammal för att ta mig an ett trafikljus-race.
Dom drog iväg men vid nästa trafikljus stod vi åter bredvid varandra.
Jag tittade inte på dom. Rödljuset hängde kvar. Han gasade. Han varvade
upp bilen till max. Jag stirrade på trafikljuset. Rött. Rött. Rött. Rött och sen slog
det om. Jag tryckte ner gasen. Fick en perfekt start och en perfekt växling till tvåan
och sen var jag en överlägsen vinnare. Jag bromsade in och förlorarna svängde av mot
Östermalm och jag körde Svärtöstadsleden hela vägen hem. Dom hade nog inte räknat med att
bakom ratten på den  blå direktörsbilen med digital termometer satt en man som inte är för gammal för
nått och lyssnade på p4 och rökte röda prince och funderade på vad han skulle göra med den här torsdagskvällen.

Veckans brott. Jag släppte allt. Med allt menar jag ett par kerotofflor. Drog i spaken och min stresslessfåtölj tippade. Leif snackade och jag lyssnade. Har börjat följa en teve-serie som heter Castle. Blev givetvis förälskad i den kvinnliga polisen Kate Beckett. Hon är svår. Och vacker. Tuff och lika sexig som ett par höga stövlar. Här är hon: Stana Katic som Kate Beckett. 

Så nu är vi i mars igen. Solen värmer igen. Det är belöning nog för många. Det räcker inte för mig. Jag vill ha ett diplom. Diplom för att jag överlevde vintern. Något att rama in. Jag har många tomma väggar.  Bilen är full med skosnören och ris. Det är så konstig blandning att jag inte ens orkar städa ur den. 

Har lyssnat på Eva Dahlgren hela kvällen. Jag vet faktiskt  inte varför. Jag har fotat skor och druckit apelsinjuice. Det är stökigt och jag har inte haft på teven på flera dagar. Det finns ingenting att se förutom Veckans Brott. Leif GW Persson skulle kunna prata om svamparnas betydelse för granarnas grenar i en timme och det skulle bli intressant. Allt han säger tror jag på. Nu var jag tvungen att byta bort Eva mot Tom. Det är som att gå från sött rött vin till rökig whisky. Waits är konstig. Antingen ger jag hans plattor fem plus eller överkryssat. Här en låt från en fem plus platta.

Moneybrother har gjort en cover på den här låten. Tåget som går in till stan. Alla ni som har spotify kommer förmodligen att lägga den i eran playlist. Ser ni hur han dansar? Tom Waits alltså. Det är coolare än vilket moonwalk som helst.

Det var bra väder idag. Jag fick solen i ögonen på det djupa. Jag simmade tjugo minuter och läste sen tidningen i fyrtio. Det finns ett lugn på badhusfik som inte går att hitta nån annanstans.

Det är något som tickar i lägenheten. Datorn surrar. Jag hör bilar nere på gatan och från verket hör man då och då en smäll och i trappan springer grannarna med tvättkorgar och soppåsar. Jag bor på slutet av gatan. Eller början. Beroende på vilket håll man ska. Tre våningar upp med en översnöad balkong. Busshållplatserna börjar fyllas med människor redan vid sextiden. Jag brukar titta på dem medan vattnet ska koka upp. Ofta är det någon som är sen. Flaxar med armarna och springer. Busschaufförerna verkar inte bry sig. Hinner dom så hinner dom annars får dom ta nästa buss. Här väntas inte på någon. Det är 2011 nu. Allt ska gå snabbt. Ingen ska stanna för nån. Jag ser hur andfådd människan där nere är. Ensam bland alla minusgrader sex på morgonen. Luften ur lungorna bildar röksignaler. Man behöver inte vara indian för att tyda vad det står. Man behöver ingen fantasi heller.

Vincent lagade mat idag. Efteråt torkade han bordet.

Disken fixade han ganska snabbt!

Sen var det dags att sopa. Mattorna hade han piskat igår. 

När han var klar med alla sysslor kom han med en kopp kaffe till mig. 

Kvart över sex vaknade Vincent. Jag sitter och smider planer om hämnd.

Det är väl lite jävligt att hämnas nu men när han blir tonåring tycker jag spelreglerna

ändras något. Jag ska väcka honom varje morgon mycket tidigare än nödvändigt. 

Jag ska väcka honom onödigt grymt.  Något i stil med det här: 

Vincent har börjat gilla SMS. Så här är våran kommunikation.

Från Vincent:
Pappa tack för badhuset. Tack för ikväll med pratningen. Godnatt och sov gott: kram Vincent.

Från mig:
Hej Vincent. Här får du ett meddelande. Sven Hjälm ringde mig nyss. Han är på väg till Krokodilskogen. Tomtarna har problem med en sur krokodil som äter upp alla träd. Sven Hjälm ska fixa det. Sov gott.

Från Vincent.
Tack för Sven Hjälmen. Hej pappa du ska berätta en Indiana Jones. Jag tycker du är snäll. Pappa är starkast. Sov gott Pappa. Kram Vincent.

Från mig:
Hej Vincent. Indiana Jones har tappat sin hatt. Spanner tror att en zombi-tjej har tagit den. Dom ska åka flygplan och söka efter hatten. Sov gott och vi ses i morgon.

Från Vincent:
Pappa, nu ska jag berätta en till Indiana Jones. Han har tappat piskan. Sov gott pappa. Jag har ritat en teckning till dig. Kram Vincent.

Morfar fyller 92 år idag. Han försökte lura mig att han fyllde trettioåtta.
Jag gick inte på det. Nu drömmer jag om två saker. Det ena är en:

Griptång

Köldgränsen för bloggning går vid -20 grader.
Med vissa undantag kan ett inlägg göras vid kallare temperaturer men det är icke att rekommendera.

Jag sålde en dammsugare idag. Sen har jag ritat en uggla som är den dummaste ugglan i världen.
Travet gick åt helvete. Jag hade tänkt städa men gav fan i det. Jag köpte en Twix vid lunch och tänkte,
det kan bli gott ikväll. Jag åt upp den redan i bilen hem från Coop. Det ångrar jag nu.

Jag har min högsta rating i schack just nu. Slog mitt rekord från 2004. Det där Järringpriset delas väl ut nån gång i Januari nästa år. Jag har redan börjat snickra på tacktalet.

Nu sitter jag och hatar the Beatles på msn till Blixten. Här är ett utklipp ur chatten.


magnus stenberg säger
jag har aldrig gillat the Beatles eller john lennon eller sir paul
det är lite fånig musik
Leonard Karlsson säger
Du är ju lite efter kanske du börjar gilla dom när du är 70
magnus stenberg säger
twist and shout är den enda bra låten dom gjort
Leonard Karlsson säger
Dom har inte skrivit den låten
magnus stenberg säger
nähä, då är det ju ännu en anledning att gilla dom ännu mindre
Leonard Karlsson säger
Japp Let it be är värdelös
Konstigt att dom har 23 låtar på Rolling Stones lista över dom bästa rock låtarna.
Jag blir så förbannad.

Tips till föräldrar

Två av allt.

Två diskborstar: All hjälp är inte bra hjälp. Med två diskborstar kan man i alla fall låtsas. 

Två isskrapor: Man vill inte gärna låna ut sin egen i minus arton grader.

Två datorer: Är den ena upptagen av Scooby Doo eller Star Wars kan man alltid puffa Tony på den andra.

Två vällingsflaskor: Det viktigaste. Lätt att glömma diska på kvällen. En mardröm att diska på morgonen.

En enkel tumregel är: Har du bara en, skaffa en till. Har du två har du tillräckligt.